Det var tankt att vi skulle ga pa en hajk med Mike och Spencer, men regnet tillat oss inte. Den fyra  timmar langa hajken kandes lite for laskig tyckte pojkarna nar det var sa halt. Da foljde vi istallet med ett annat gang pa en annan hajk. Vi akte i ca 40 minuter med bil, en bit utanfor Kailua, sen borjade vi vandra mot vattenfallet. Suuupervackert. Det var som att vara i Jurassic Park... Forutom dinosaurierna da. Vattenfallet lag tre miles bort vilket var en kakbit. Nar vi val kom fram var det redan andra dar som hoppade fran klipporna for fullt. Astufft. Vi stannade dar i typ tva timmar och badade och chillade. Jag vagade inte hoppas fran hoga klippan for jag var radd att halka. Man behovde namligen klattra upp langs klippan till stallet man hoppade fran. Sen var det ingen som egentligen visste hur djupt vattnet var heller, sa var aven lite radd att sla mig dar ocksa. Aker vi dit igen ska jag iaf hoppa har jag bestamt, ar sakert ingen fara eftersom alla hoppar dar hela tiden!

Det var urtufft och svinvackert skulle man kunna uttrycka det. Jag var helnojd och det var aven Linnea. Vi maste ga pa fler hajker nu nar vi ar har, for i hela friden, vi maste ju upptacka var o lite mer!

 

Marianne

10 juni 2008 19:37

Du är verkligen en tuffing:)) Finns det något som du inte skulle vilja prova på. Med min höjdrädsla och respekt för vatten så tycker jag att du är jättetuff. Jag har alltid beundrat människor som vågar hålla till under vatten och att dessutom ge sig in i grottor.... och att sen ge sig upp på höjder och hoppa det får min mage att knyta sig. Tack för att jag får följa era äventyr. Det är en jättespännande och innehållsrik resa. Ta hand om dig/er och ...var försiktig:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

MEN TJA!! Jag har inte loggat in på min blogg på  drygt ett år, för det finns väl ingen anledning eftersom jag inte uppdaterar den längre. Men så kom jag på att det kan ju vara trevligt att kolla till den lite och jag blev förvånad över hur många som...

Fredag den 19:e december landade vi på Arlanda. Flygresan hade gått galant. Vi möttes på flygplatsen av vänner och familj och även då blev det mycket tårar. Det var glädje blandat med stor sorg. Vi insåg väl då båda att vår resa var slut och att vi n...

Sista tiden på Hawaii var fantastisk. Sista veckorna blev fyllda med en del drama och lite oväntade vändningar i både väder och annat, samt att det låg en hel del stress över oss då vi visste att vår tid höll på att rinna ut. Sen tog pluggande till v...

ANTLIGEN var sista dagen kommen av evigt pluggande! Den har terminen har varit helt galen for lina som har spenderat mycket tid i biblioteket och inte alls tillrackligt med tid pa stranden. Jag var sa taggad over att ga upp och ta mitt sista final ex...

Linnea och jag sag AVA i fredags och det var GRYMT. De spelade pa Pipeline Cafe och vi dansade som galningar. Jag maste erkanna att vi i princip sag hoga ut nar vi dansade runt, och det trodde alla runt omkring ocksa haha. Vi var de ENDA som dansade/...