Varje gang vi aker till North Shore passerar vi en stor forfallen byggnad som ligger pa vanster sida av vagen. Varje gang utbrister vi aven att "vi maste stanna till pa vagen hem och forsoka ta oss in!" Det har hittills aldrig blivit av och eftersom det ar otillatet att vistas dar i krokarna kanner vi inte for att gora det i dagsljus. I tisdags kvall efter tankning av bilar samt misslyckat forsok av biltvatt bestamde vi oss for att faktiskt aka ut dit. Vi ville att tennispojkarna skulle folja med, men nar de verkade lite aviga under middagen da vi tog upp det sa akte vi sjalva istallet. Vi akte i morkret och holl utkik efter byggnaden. Vi kom hela vagen fram till Sunset Beach och insag att vi akt for langt. Lina gjorde en stilig liten U-svang och sa akte vi i fjuttiga 20 miles/h pa tillbakavagen for att inte missa huset. Som tur var hade vi ingen bil bakom. Eftersom byggnaden ligger en bit in ar det svart att upptacka den i morkret. Vi sag den i sista sekund och svangde in. Det pirrade i magen. Tjenare, helt plotsligt blev det obehagligt. Vi korde upp mot huset och lamporna lyste pa en handskriven skylt som lod: "No parking drinking on ground keep out". Det gick inte riktigt att parkera utanfor sa vi akte lite langre bort dar "Crawford's Convalescent Home" ligger. Vi vande bara utanfor hemmet och akte sen tillbaka mot huset. Vi spanade genom fonstrena, tog lite bilder, sen blev det till att aka hem. Det var alldeles for laskigt faktiskt. Jag ringde Thom nar jag kom hem for att beratta om huset, men fick inget svar sa lamnade bara meddelande istallet.

Dagen efter motte jag Thom och Isaac i cafeterian som var upprorda over att vi akte utan dem. De hade minsann vantat pa att vi skulle ringa och beratta nar vi skulle aka. Sa vi bestamde att vi skulle forsoka pa nytt denna kvall istallet. Efter jobbet akte vi och plockade upp Thom och Isaac. Ben sov.. Tommy hangde med Melissa och Matt svarade inte nar de hade forsokt ringa. Vi tappra fyra akte dock ut till huset och hittade det pa forsta forsoket hehe. De berattade lite bakgrund pa vagen dit om att locals pratade om att man skulle halla sig borta fran byggnaden, men det lat som snick snack. Huset sag lika obehagligt ut som kvallen innan. For att lattare kunna parkera svangde vi runt utanfor hemmet aven denna gang. Bara det att ni stod det en kvinna i fonstret och stirrade pa oss. Nar vi kommit lite langre sag vi samma kvinna i ett annat fonster. Eftersom vi inte fick vara dar blev vi lite nerviga och bestamde oss for att aka ut pa vagen igen och parkera langs den och sen ga tillbaka till huset. Nar vi kor forbi huset igen ser vi tva personer sta utanfor med morka luvtrojor. En halvsekundspanik och sen asgarv for Linas del. Stannade bilen och skrattade sa jag holl pa att do. Linnea panikade lite langre... ni som kanner linnea vet att hon ar extremt lattskramd. Det var ju Tommy och Matt som skulle skrammas saklart. De skulle egentligen gomt sig i huset men hittade ingen vag in. Alla var saklart med pa det forutom jag och Linnea. Himla roligt faktiskt. Bra jobbat pojkar. Vi parkerade sen langs vagen och gick runt huset. Hittade en vag in men alldeles for svart att leka dar inne. Varsta vraket. Vi hade slagit ihjal oss allihop. Vi var ratt snabba pa att sticka darifran eftersom vi var radda att folket pa hemmet skulle ringa polisen. Om lokala polisen har far fatt i vitingar som leker pa stallen de inte borde kan de lacka ur ratt rejalt faktiskt. I vilket fall som  helst var det klockrent. Sott av dem att planera nat sant for oss tycker ja' :)