PUK-koden hittad, TV:n fixad, microklockan ställd, värmen påslagen, hemtelefonen utbytt, vinterdäcken påsatta. Bara Internet kvar, och de döda blommorna förståss. Välkomna hem familjen =). TV:n hade tydligen tjurat i 6 veckor över att lite sladdar varit utdragna. Personligen avsäger jag mig allt ansvar, för jag har inte varit och pillat, och har inte ens försökt eftersom det för mig känns skenheligt att ens titta, för då är det som att påstå att jag tror att jag vet vad jag ska göra, och att jag kommer förstå problemet. Såklart kunde väl även jag förstått att sladdarna ska vara i… iof, men vilka som ska sitta var… Hm. Det är inte säkert. Alltså. Full rulle hemma, som om att de aldrig vart borta. Det är bara en sak som fattas och det är Betts. Helt plötsligt blev jag ensamstående mamma till Jonizl.

Mitt första allt åkte ifrån mig för drygt 9 månader sen. Nu ska JAG åka ifrån mitt andra allt, och alla de andra alltarna jag faktiskt har! Många av er var ju mina allt innan mitt nuvarande första allt ens fanns i bilden. DU är iaf ett av mina STORA allt. Kanske till och med det störstaste? Kommer du ihåg när vi träffades för första gången för sisådär 8 år sedan..?  Haha, klart du gör. Vi praktiskt taget avskydde varandra. Vi har ju båda varsin version av vad som egentligen hände, men det är ok, vi vet ju båda att det är min som stämmer ;). Så mycket som vi skrattat och gråtit… och bakat kladdkaka. Det är sanslöst. Våra kladdkakor är iof fantastiska (undantaget pahlrikt kakan)! Inte för att jag nånsin får röra om i skålen, utan sköter mest framplockande av ingredienser, men ändå. Babbsankakan slår liksom allt, fast den har vi ju egentligen snott, men helt klart ett ok snoande, eftersom vi döpt den efter den rättmätige ursprungsbakerskan.  Det har varit bara myspys att du bott med mig ett gäng veckor. Vi hann se alla Heroes-avsnitt och några Naruto, kan det bli bättre? Har iof fortfarande lite dåligt samvete över att vi dissade jonis rätt snabbt för att han tydligen hade ett liv, men ändå. Det går inte att beskriva hur mycket jag kommer sakna dig när jag åker. Vi är ju bästisar hallå! Klapp på axeln (remember?)… sötaste Elisabet. Du är bäst utan protest och sådär... du vet.

Jag åker om 33 dagar. Hoho. Linnéa och jag planerar på avskedsfest... för en sån kanske man borde ha?