Linnéa fick panik av att stå i den opackade folkmassan. ”Jag måste trängas, jag bara MÅSTE!”  Väl inne i lokalen fick vi (Jonna, Bettan, Linnéa och jag) platser på… 8:e raden eller nåt. Helt ok tyckte vi. Vi hade inget ryggstöd iof, så vi började diskutera om vi kanske skulle gå längre bak och sätta oss. Då stapplar en söt kvinna fram:

- Är ni fyra?

- Öh… ja…?

- Är ni här för att se programmet eller Westlife?

- Jadu, både och antar vi.
- Då kan ni följa med fram här.

Hon placerade oss på första raden (reserverad för någon som uppenbarligen inte skulle komma) i mitten. Aningen åt höger. VA??!!! Vi blev ju som överlyckliga små barn. Hoho! David Hellenius är så tokigt söt, och där stod han hela kvällen, framför oss, och pratade till och med med oss, ”jasså, ni har girls night out?” MHM! Det sista som hände var att Westlife kom ut på scenen, pucken. Alla applåderade och skrek. Plötsligt tittade Shane (tacka vet jag google) på mig (bara en meters luft emellan :P) och sa: ”you are a very happy girl. Just can’t stop smiling. I hope they pay you for this”. Jag blev lite chockad över att han blev chockad över att jag var glad. Jag svarade bara ”yeeah”. Men ångrade mig. Skulle såklart svarat ”of course not! It’s because of you” men så blev det inte. Det var playback på en låt jag aldrig hört. Så själva framträdandet var inge vidare, för mig alltså. De verkade inte så taggade på att mima heller. Men kvällen var ABSOLUT lyckad. Jag skrattade så jag höll på att kikna. Jättejobbigt. Jag har väl aldrig direkt tittat på ett avsnitt av ”fredag hela veckan”, men jag måste börja nu.

På 807:an hem stannade bussen på strandkyrkogårdens hållplats. Ingen gick av. ”VAARSÅÅGOOOOD” skrek busschauffören. Det blev tyst på bussen. ”Ok, nån tryckte tydligen fel, då är det dags för den personen att kliva av”. Ingen rörde sig, såklart! ”HALLÅ! Jag åker inte. GÅ AV”. Vad i hela världen? Jag trodde inte mina öron! Har ni vart med om nåt så larvigt? Hur ofta händer det att folk tjuvplingar? Och var det verkligen sååå jobbigt att stanna till? + att om någon plingade fel så ska man väl inte måsta gå av? Till slut började han köra igen. Men hade då stängt av plingorna så man fick gå fram och säga till att han skulle stanna. Han satte på dem igen innan jag skulle av iof… IDIOT!

Jag lånade Jonis mobil som väckarklocka, för jag stängde av min igår under programmet. Den är rätt ny. Har aldrig stängt av den förr och jag har ingen aning om vad det är för pin-kod. Kommer väldigt passande eftersom att telefonerna hemma vägrar fungera. Går varken att ringa från eller till. TV:n fungerar inte heller, å Internet fungerar bara på ett fåtal sidor. ”Det har gått jättebra under tiden ni varit borta! Huset har vi såklart tagit hand om, inget fungerar längre, värmen la av för några veckor sen, blommorna är döda, klockan på micron går tokfel, vi försökte ställa om till vintertid”. Jag har övat på replikerna inför morgondagen då mamma, pappa och småsyskon kommer hem. Ska bli skönt att få en månad med hela familjen hemma innan jag drar iväg. Jag är förresten inte lika nervös längre. Jag VILL VERKLIGEN åka. Kan ju inte låta några skabbdjur skrämma mig, eller ens låta dem göra mig nervös.