Jag berättade igår för min käre reskamrat Linnéa att jag skaffat blogg. Och de tankegångarna hade såklart hon också haft, men de har stannat där eftersom man måste komma på både blogg- och addressnamn. Ohyggligt svårt. Enligt henne har jag ett lamt namn som inte inte ens nästan är fyndigt (:P).

"HawaiiLina; det är ju inte ens samma bokstav, inte så bra som att jag kallas Laroy-Linnea, eller att en av mina polare kallas efterfest-Erik. Jag ska iof inte klaga på ditt namn, eftersom jag inte har någon aning om ifall jag kommer kunna komma på något bättre till min egen blogg".

Samtidigt kom vi på att det istället kan stå Laie-Lina, UUUURFYNDIGT. Nej tack. Så eftersom varken hon eller jag hittade något bättre får vi nöja oss med det lama. Lamt behöver ju inte heller vara dåligt. Jag tycker lamt kan vara kalasbra. Och eftersom det bara är en webbadress, och inget smeknamn, spelar det ingen större roll. Kalla mig för i hela världen aldrig Hawaii-Lina.  Dessutom står det mer för: Hawaii. Lina.

Jag träffade Tege på bussen hem! Andra gången nu, på bussen. Störtkul. Hon tyckte inte Hawaiilina var så farligt, eftersom jag ska till Hawaii. Hade varit värre om jag hade hetat något land bara för att. Och ja... haha. Det hade det ju varit. Typ som Kinalina. Fast det passar för tillfället bättre än Hawaiilina, eftersom jag faktiskt ÄR Kina... för vissa. Eller iaf för EN sötnöt åtminstone. "Om snabbt vore folk vore du Kina". Taget ur sitt sammanhang säger det inte särskilt mycket. Jag som vet förstår det egentligen inte heller. Alltså hur jag blev Kina. Det var väl vinden?