Jag tackade nej. (och nu menar jag nej som till ett ansvar, en uppgift, snarare än ”nej tack, jag är mätt på kakor”). Jag har svårt för det. Det händer sällan. Jag sa i alla fall nej. Inga krusiduller, utan rakt ut. ”Nej, jag kan inte”. ”Ok, du blir svartlistad på alla ställen jag har här, men visst, fine”. Värre än så var det inte. Nu kunde jag inte, inte alls, på riktigt verkligen inte jobba i helgen. För det är min sista helg i Sverige (för ett tag framöver). Jag ska köpa julklappar och packa. Jag måste packa. Min packlista kommer garanterat bli längre. Igår gick jag igenom 3 lådor i mitt rum, och hittade ett flertal saker jag vill ha med till Hawaii, men som jag inte ens kom ihåg att jag ägde.